Dublin, en del av det andra

Jag gjorde mer än besökte Guinness när jag var i Dublin i helgen. Här följer nu några utvalda delar av vad jag hittade på.

Vi bodde på hostel. Ashfield House på Fleet Street (!). Efter att ha läst kommentarerna på hostelworld hade jag långtifrån höga förväntningar och befarade aldra minst mögellukt som kändes ut på gatan, knarriga obekväma sunkiga sängar och heltäckningsmattor i badrummet. Jag blev mycket positivt överraskad! Det var hyffsat rent och fräscht, sängarna var bekväma, kanske en smula korta och hårda, men inte farligt. Personalen var trevliga, de gav oss varsin klubba för att vi checkade in innan fotbollsmatchen började. Frukosten var bra, även om det var lite för mycket sockerhaltiga pålägg till mackorna (två sorters sylt, två sorters marmelad och bredbar choklad, inte nyttigt, men ack så gott!). Så på det hela taget, och med tanke på läget och priset (fem minuters gångväg till massor, 12 euro per natt) så kan jag verkligen rekommendera stället!

Helga (Norge), Wilma (Italien), Lena och Sandra (båda från Tyskland)

Vi såg oss omkring i staden. Vi såg "the Spire" som är en 120 meter hög pinne de satte upp vid millenieskiftet, för att markera att... det var nytt år och dags att sikta högt? Jag har ingen aning. De hade kanske inte råd med ett pariserhjul. Vi såg kyrkor och pubar av alla de slag, och inte sällan intill varandra. Vi såg Trinity College, vackra byggnader, de förvarar the Book of Kells där, kostar 10 euro att se, så vi såg den inte.

en av byggnaderna i Trinity collge

Vi tittade däremot på statyn av Molly Malone. Hon är en karaktär från en sång med samma namn som tydligen är väldigt populär och ses som Dublins inofficiella stadssång. Man kan hitta den på Youtube om man vill höra den. Bredvid statyn fanns det leprechauns (stavning frivillig)som man kunde ta kort på också, jag försökte som synes låta bli men lyckades inte riktigt. De tyckte att de som lyckades fånga en av dem på bild skulle skänka en slant. Jag tyckte det var lite motsägelsefullt, eftersom legenden säger att den som lyckas fånga en leprechaun ska få pengar, inte ge.

Vi var på ett gäng pubar också, gick lite till och från, mest utanför de flesta. Första kvällen lyckades jag förtära en shot och en whiskeydrink utan att betala för någondera, jag blev bjuden av etablissemanget :) de tjänade inte några pengar på mig! Andra kvällen var vi en stund på en knöfull bar som fick äran att ge mig ett glas vatten gratis och upplåta toaletten till mig två gånger, men de fick inte sålt någonting till mig, så de tjänade inte någonting de heller. Till sist gick vi till en pub med trubadur och de fick lov att sälja ett glas öl till mig. Min första Killkenny i Irland, faktiskt. Den var inte alls dum!

På söndagen lyxade vi till det och åt sushi.
Oh, vad gott det var! Restaurangen serverade annan Japansk mat också, och det var lite så man längtade bort från friterad potatis, friterad fisk och konserverade ärtor till ris, friterad kyckling och alger. Sedan var det skönt att luta sig tillbaka i bussen och lyssna på ljudbok i tre timmar tillbaka till Limerick.