Lek i liten slottsruin och studs mot liten bil

Alla två kommentarerna jag fick på mitt förra inlägg ville veta mer om slottsruinen och rondellerna. Here goes!

Vi kan ju börja med att konstatera att Irland har väldigt många ruiner. De bygger de flesta av sina hus i sten och verkar inte vara så hågade att plocka ner dem när de slutat använda dem, så de står kvar. De kanske används som byggmaterialreservlager, men ingen bryr sig om att plocka bort dem helt.
I helgen var jag med OPC på en tur till Letterfrack, Connemara. I söndags gick jag och sju andra i klubben en härlig promenad utanför en liten by vars namn kan ha börjat på C... Vi följde skyltarna mot "Castle" och efter att vi vadat genom en mindre sjö där en väg borde varit hittade vi det här:
Inte så pjåkigt, va? Inget inträde, bara lite symboliska väggar och taggtråd för att hålla kreatur utanför. Det hindrade ju knappast oss, så vi begav oss in och klättrade omkring ett tag.
Bokstavlig talat klättra omkring :) Davis klättrade till ett ställe uppe på ett portvalv och hävdade att han fastnade och inte kunde komma ner. Det hade varit härlig att behöva forsla dit en lyftkran! Med lite hjälp från marktjänst, så att säga, med var han skulle sätta fötterna undveks det tack och lov!
Alla golven och taken i slottet var borta så det var gott om grönska på marken. Jag tror att folk tyckte det var mer intressant att titta på Davis uppe på portvalvet än på min kamera när jag tog den här bilden. Efter vi klättrat ut igen gick vi ner till stranden och åt vår medhavda matsäck i solen. Det var en bra dag.

Den dagen jag kom fram till att rondeller är farliga var inte fullt lika bra, men den var inte så dålig den heller. Om man jämför med Janikas söndag då hon råkade bränna sönder sina vandringsskor, rev sönder sin regnjacka, trillade ur en buss och slog i hela vänstersidan av kroppen och blev av med sin plånbok med pass och alla andra identitetshandlingar, så var det faktiskt en jättebra dag, den dagen jag kom fram till att rondeller är farliga.

Det gick till så här: jag cyklar till skolan. För att komma fram måste jag igenom två rondeller och två vägkorsningar. På cykel i vänstertrafik med alla trafikanter morgontrötta och lite tidspressade. Jag har många gånger halvt på skämt reflekterat för mig själv att "endera dagen kommer det att smälla". Ibland är det bättre att ha fel.

Den andra rondellen jag cyklar igenom är tvåfilig. Det betyder, bland annat, att bara för att bilen i den första filen ser dig, betyder inte det att bilen som kommer körandes i filen bakom gör det. Jag hade precis cyklat förbi några kompisar från OPC innan jag gav mig ut på övergångsstället, långsamt och fint. Sedan kom den där rackarns bilen i andra filen och körde på mitt framdäck! Det är ju typiskt att man ska trilla i backen när man har publik bestående av folk som man just har börjat lära känna och kanske inte vill göra bort sig inför allt för mycket. Å andra sidan så är det kanske tur för mig att det är den pinsamma situationen som jag behöver oroa mig för mest. Det ända men jag har från incidenten är en avog inställning till rondeller i kombination med cykling, en billig prislapp. jag fick böja tillbaka styret så att det var på rätt köl igen och sätta tillbaka kedjan, men kedjan trillar av om man tittar på den, så det var ju inte så förvånande.

Summa summarum är att det är inte farligt att klättra omkring på fallfärdiga stenbyggnader, klippor vid havet, och träskiga kullar. Det som är farligt är att befinna sig inte i städer och ta sig till skolan. jag borde nog sluta ta mig till skolan och koncentrera mig på ofarliga saker som bergsbestigning.