Dublin, men framförallt ölmuseer

Nu har jag kryssat för ytterligare en att-göra-punkt i min mentala odefinierade lista: jag har besökt Dublin. Det är en trevlig stad med många gamla stenhus med fina fasader. Under helgen som jag var där hann jag besöka ett gäng pubar, går i affärer, titta på statyer, titta på Trinity College och besöka Guinness Storehouse.



Nu börjar jag få rutin på att besöka ölmuséer. Jag har varit på Carlsbergs bryggeri i Köpenhamn, på Sapporo Beer Factory i Japan och nu på Guinness Storehouse i Dublin. Det första jag kan konstatera är att alla ölmakare lägger stor vikt vid ingredienserna. Malt, humle vatten och jäst, bara detta och inget mer än detta. Humle, vatten, malt och jäst. Det ska vara bra kvalitet och vattnet ska vara gott. Naturligtvis är det just de speciella omständigheterna vid bryggplatsen som gör ölen så god. Och naturligtvis är det nästa med religiös övertygelse de basunerar att det är något speciellt med Guinness/Carlsberg/Sapporo.

I ärlighetens namn kan jag inte svära på att ovanstående gäller för Sapporo, Det var lite för mycket japanska och lite för lite engelska där.



Det skiljer dock på priserna och vad man får för pengarna vid de olika museerna. Sapporo har gratis inträde och man kan köpa tre små glas öl för runt 50 kronor, om jag inte missminner mig. Det är prisvärt och bra, man kan dricka om man vill men har inte jättestora incitament att göra så.
Carlsberg kostar 65 danska kronor och två stora öl ingår i priset. Det är generöst och tillräckligt för att göra en lite salongsberusad om man inte har ätit en stadig frukost.
Guinness kostar 11 Euro om man är student och i det priset ingår en pint Guinness och ca en halv deciliter smakprov på dagens specialitet (i det här fallet Guinness Draught, lite väl vattnig för min smak). Det är lite dyrare än de andra ställena, och man får sämre APK. (Om man inte råkar ha med sig personer som inte dricker upp sin Guinness och omber en att agera slaskhink)

Nu är det ju ändå till viss del så att man inte går på museer för att bli full. Det är mycket smidigare att gå till en pub för det ändamålet. På pubar slipper man springa omkring bland bilder, utställningar och förklarande, loopade videor letandes efter baren.
Så, vilken av utställningarna är bäst? Än en gång hamnar Sapporo längst ner på listan. Där är det gratis, men man får så att säga det man betalar för. Det är en liten utställning som är lite enspråkig och ganska enkel. Den är dock inhyst i en vacker tegelbyggnad som är ovanligt Europeisk för området.
Carlsberg är rejält mycket större. De inhyser besökscentret i ett aktivt bryggeri och området är stort och ganska maffigt. Utställningen är utspridd och integrerad i olika små hus och man går runt på området, trevliga tegelbyggnader runtomkring och en och annan liten park. Vid en station har man möjlighet att följa produktionens löpande band.
Guinness har sitt center i ett nedlagt hårt renoverat bryggeri. De har byggt om ett sjuvåningslagerhus till att invändes få formen av ett ölglas. Ganska coolt, men inte så mysigt. Men utställningen i sig är bra. Den är lätt att följa och man behöver inte läsa milsvis med text för att få de intressanta fakta som man suktar efter (visste ni till exempel att Arthur Guinness, grundaren, skrev på ett 9000-årigt kontrakt för marken där bryggeriet ligger, eller att nya tunnbindare initierades genom att bli instängda i en av sina egna tunnor tillsammans med diverse bråte och rullas runt tills deras kollegor tyckte de fått nog?) Dock blir man bra trött i huvud och ben efter två-tre timmar där inne. Och det tar två-tre timmar att gå igenom stället!



Ölmuseer har hittills varit värda besöket. De tjatar en smula om ingredienserna, men det finns värre saker än att plädera för vikten av naturliga råvaror. Och av förmodligen enbart psykologiska anledningar smakar öl bäst när den dricks efter en lång vandring genom utställningarna.