Regnet började redan när hon väntade på tåget i Varberg. Det kom i ungefär 45-gradig vinkel mot horisonten och ökade stadigt i styrka allt eftersom tåget masade sig närmare Göteborg. Samma opersonliga hälsning och förhoppning om ett snart återseende hördes ur högtalarna och tåget stannade. Ner med påsen från väskräcket och fram med paraplyet i förbyggande syfte, upp med kapuschongen och ut för att möta vädrets makter.

Hon hade tur, det kom en 17-buss efter bara två minuter. Fälla ihop paraplyet och hoppa in i bussen utan att sticka ut ögonen på folk eller tappa den stora platspåsen hon bar i handen krävde viss finess och skulle ha gjorts smidigare efter lite övning. Bussen var nästan tom så hon fick fyra platser till sig själv. En för ryggsäcken, golvet för plastpåsen och det nu genomblöta paraplyet och ett säte närmast fönstret för henne själv. Fönstret läckte in. Drip drip på väggen och sätet och regnjackan.

Ytterligare tur på Hjalmar Brantingsplatsen. En 99:a precis bakom. Hon stod längst fram och såg regnet forsa ner för vindrutan och längre bort på den gråa asfalten. Av bussen igen, upp med paraplyet, klämmer tummen i låsningsmekanismen. Hon börjar traska hemåt i regnet, gradtalet är nu ganska orelevant, regnet kommer rakt från sidan. Paraplyet köpte hon i morse. Det går nästan sönder i en vindpust när hon kommer runt hörnet. Det får bli nedfällt och regnet faller tungt i ansiktet och på huvudet, naturligtvis glömde hon fälla upp kapuschongen när hon gick av bussen, och nu är båda händerna upptagna. Framåtböjt huvud, påse i en hand, paraplyet i den andra. Äntligen framme vid dörren. Innanför dörren. Hon ställer ner påsen med de nya gummistövlarna och går för att ta på sig torra kläder.

Det är höst nu.

Hej igen!

Det är inte lika intressant att berätta om de äventyr som sker på hemmaplan, helt tydligt. Efter jag kom hem från Skottland tänkte jag nog uppdaterat med lite bilder och berättelser om regniga promenader i snön, inomhusklätterväggar av is, slingriga vägar och avlägsna tågstationer, tidiga mornar och härliga utsikter, men skolan och livet kom emellan, som det heter, så det blev inte av.

Nu har det gått mer än ett halvår sen jag bloggade. Jag har tagit min kandidatexamen i redovisning, åkt InterRail fram och tillbaka till Italien, timmerflottat ner för Klarälven och hållit igång klättringen i Göteborg.

Nu söker jag jobb, och det är ett äventyr i sig det med. Det är ett väldigt stillasittande äventyr som involverar ett otal hemsidor som förmedlar tjänster till företag och ett dagligt bryderi om vilka mina bra egenskaper är. Troligtvis har jag ju ett gäng sådana, men vilka dessa skulle kunna vara och vad ett företag ska med dem till, det är ibland mer än jag kan komma på.

Just nu letar jag efter ett företag i Göteborgsregionen som vill anställa en helt vanlig person utan några speciella superkrafter men med en sprillans ny utbildning, en stor vilja att lära sig nya saker, lite arbetslivserfarenhet och en längtan efter ett riktigt jobb. Pretty please?

Hej Skottland

Nu har jag landat i Edinburgh som är första anhalten på väg till Forg William där jag ska vara i tio dagar och lära mig bestiga berg. Som övningsberg har vi Ben Nevis, Storbrittaniens högsta berg (1400- någonting meter över tritons rike). Tanken är att vi ska träna under vinterförhållanden, men vädret verkar vara ganska regnigt än så länge :/ Edinburgh är varmare än Göteborg. Enligt prognos ska det bli runt 8-9 grader i morgon. Inte för att det spelar mig någon större roll, jag kommer sitta på ett tåg de flesta ljusa timmarna:)