Jag har skaffat blogg!

Men jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till. Förhoppningsvis kommer det att dyka upp massor av intressanta och välformulerade iakttagelser från Japan och det Japanska samhället. Troligen kommer det bli svårt att hinna med att uppdatera och jag kommer inte veta vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva det.

Jag är i Japan nu. Jag har faktiskt varit här i en och en halv vecka redan. Fyra dagar i Kyoto och sedan i Sapporo.

Kyoto var väldigt fint. Körsbärsträden blommade och jag fick min första solbränna och mitt första myggbett för säsongen. Enligt Wikipedia (som alltid har rätt) så finns det över 1600 shinto- och buddhisttempel i där. Jag har inte alls svårt att tro det. Rätt som det är när man går omkring i staden så hittar man ett område med tempelbyggnader och trädgårdar och lugn.

Jag tittade inte bara på tempel i Kyoto. Jag bodde hos Anton, och han tog med mig på ohanami med ett gäng Japanskor som läser svenska och ett gäng Svenskar som läser japanska. Ohanami är picknick under körsbärsträden med lite smått och gott att äta och dricka. Tydligen kommer många turister, både utlänningar och japaner, till Kyoto för att titta på blommorna och titta på ungdomar som ohanami-ar under dem. Stämningen var lite som i Slottskogen en skolavslutningskväll, fast med lite mer ordningssam och lite mindre musik. En intressant iakttagelse är att man inte sitter på filtar när man picknickar i parken, alla sitter på blåa presenningar.

Den 12 April tog jag tåget mot Sapporo. Jag hade med Antons hjälp hittat ett nattåg som går hela vägen från Kyoto till Sapporo. En liten nätt resa på 21 timmar. Så här såg min kupé ut: Jag ville åka tåg för att få se mer av Japans natur och landsbyggd. Det är ett väldigt bergigt land, det visste jag redan, men det är en annan sak att faktiskt nästan hela tiden se bergen vid horisonten och åka igenom tunnlar stup i kvarten. De har långa tunnlar också. Många tog minst fem minuter att åka igenom, och andra tog ännu längre tid. Den längsta var utan tvekan tunneln mellan Japans största ö Hunshu och Hokkaido. Det är tydligen världens längsta trafiktunnel som går under vatten och den som går djupast under vattnet.

Men det är inte bara berg, de har faktiskt slätter också. De verkar användas till att odla på. dock inte lika storskaligt som hemma, tyckte jag det såg ut som. I och för sig så var det nog inte dags för vårbruk än, men jag såg bara några få maskiner, och inga som var stora.De utnyttjar så mycket plats de kan till att odla på.Det här kortet tog jag när vi stod still för att det blåste för mycket för att komma över den framförvarande bron. Tydligen var det riktigt ruskväder ute, för under natten vaknade jag flera gånger och tåget stod still. När jag vaknade och bestämde mig för att det var dags att gå upp, jag ville ju hinna ur pyjamas och så tills vi kom fram till Sapporo vid tio, så berättade min kupékompis (en väldigt snäll Japanska men begränsade engelskakunskaper) att tåget var sex timmar försenat. Tjohoo... Men fram kom jag. Jag fick sammanlagt fyra risbollar och 75 cl té gratis av tågpersonalen som plåster på såren, plus att jag fick tillbaka en tredjedel av biljettpriset.

Väl framme i Sapporo var det kallt. Jag letade reda på det hotellet jag skulle bo på en natt innan jag fick mitt rum på universitetet, tog en varm och skön dusch om sov riktigt gott. Morgonen efter vaknade jag och fick se denna syn när jag tittade ut:Snö! Jag ville inte ha snö. Jag hade inte kläder för att det skulle vara snökallt. Men det var inte mycket att göra åt saken. På med vad kläder jag hade och iväg mot universitetet. Det ligger långt ifrån centrum. Först åker man till sista stoppet på tunnelbanelinjen, sen tar man buss i 20 minuter.Det ligger också högst upp på en kulle, så utsikten är det inget fel på! Det är lite småjobbigt när man ska gå tillbaka från matbutiken. Man vill inte köpa så mycket att man inte orkar släpa hem det. Det har fått till följd att jag mest har kolhydrater att äta just nu, men jag jobbar på det.

Mitt rum är stort och fint. Jag har fått ett dubbelrum med två sängar och två skrivbord, så jag har massa plats att stöka ner :D.



Något sådant ser det ut. Tack för bilderna, Birger, Camilla och Nina! De gör sig väldigt bra i min bokhylla :D.

De senaste dagarna har det varit introduktioner om skolan och programmet och sådant. I går träffade vi en av våra japansklärare och fick våra böcker. Hon verkar väldigt bra och hon pratar så att man förstår en del åtminstone.

På kvällen gick hela klassen, vi är 14 personer, ut och åt sushi på en sådan restaurang där sushibitarna kommer på ett rullband. Det var gott och inte farligt dyrt. Man betalade för antalet tallrikar man åt och beroende på hur dyra bitarna var så hade de olika tallrikar.

Restaurangen ligger i samma byggnad som matbutiken, så det kan nog hända att vi går dit igen.

Efter vi ätit åkte vi in till stan. Först buss, sedan byte till tunnelbana. Väl där gick vi till en ganska västerländsk pub där det fans gott om Australiensare och visades fotboll på TV. Ölen var god och till överkomliga priser, men inte billigt. Många var fortfarande trötta efter flygresan hit, så vi var inte ute så länge. vi tog sista bussen hem vid halv ett.

Det verkar inte finnas så många västerlänningar på universitetet, så ibland känner jag mig som en apa på Zoo. Det är bra också, naturligtvis, för det sporrar en att faktiskt använda den lilla Japanska man kan.
I våran korridor bor två japanska tjejer. De är våra Dorm Advisors och fungerar lite som barnvakter, trots att de är yngre än oss allihop, tror jag. Självklart är det skönt att ha dem att fråga om saker, och det är trevligt att de visar oss var allting finns och ger förslag om vad vi kan göra, men när de väldigt hövligt envisas med att de ska följa med oss hem så att vi säkert kommer rätt och ständigt räknar så att alla är med, så känns det lite som om man är tillbaka på lågstadiet.

På måndag ska vi ha vår första schemalagda lektion. Det ska tydligen vara Aerobics. Jag vet inte vad det har med Japanska att göra, men kanske blir jag klokare när jag har testat. På tisdag ska vi ha intervju med våran lärare för att se i vilken grupp vi platsar. Det kommer också bli spännande.

Jag har en postadress, om den skulle behövas:

Stina Börjesson
C/O International Exchange Hall, Room No. 407
Tokai University
5-1-1-1 Minamisawa, Minami-ku, Sapporo, Hokkaido 005-8601 Japan

Det går också att ringa till mitt rum, men jag kan inte ringa från mitt rum.
+81-11-571-5112 -88-47

さようなら！
//Stina