Följaktligen har jag ingen skola på en vecka nu. Det återstår att se hur jag kommer spendera min tid, men några längre resor blir det inte. Några av mina klassisar har begett (begivit?) sig till Tokyo, några hoppas kunna komma iväg på några dagars biltur runt Hokkaido, the possibilities are endless.
Igår var jag på Onsen med Felicia, Stefan, Jonas och fem japanska killar som jag inte kommer ihåg namnen på allihopa (Koske, Shougo, Ren och två till). Onsen är Japanska varma källor. Det var härligt värre det! Men, det hade varit bra om vi hade haft med en japansk tjej också. Onsen går till som så att tjejer och killar badar var för sig och det var lite svårt att förstå hur det var tänkt man skulle bete sig utan guide. Man går in i ett omklädningsrum, tar av sig allting och går vidare in i rummet med bassänger och duschar. Där sätter man sig på en liten pall vid en dusch och tvättar sig ordentligt så att man är ren innan man går i det mineralrika vattnet. På det stället vi var fanns det bassänger både ute och inne. Efter man har tvättat sig ordentligt och tittat noga på hur alla andra gör, kommer man fram till att det nog är en bra idé att testa bassängerna ute först. Våren har som sagt inte kommit till Sapporo än. Det var runt 10 grader och regn. Att sitta i varmt vatten med en liten handduk på huvudet medan regnet droppar runtomkring en är mycket behagligt i det vädret. Först var vi i en basäng med vatten upp till axlarna när man satt ner, sedan fans det en annan bassäng som kan ha varit en barnbassäng och kan ha varit något annat, efter det testade vi att bada i kar med ytterligare lite varmare vatten som räckte upp till hakan när man satt ner, och slutligen en bassäng med vatten till midjan. Sedan gick vi in och badade lite bubbelpool.
Onsen är inte likt svenska simhallar alls. Det är inget tjo och tjim, alla är lugna och avslappnade och bassängerna är helt klart inte gjorda att simma i. Det finns inga försök att hålla golven inne i badhallen fria från vatten, tvärtom finns det små kranar som ser till att det hela tiden står en halv cenitmeter eller så vatten på golvet. Eftersom ingen springer omkring så är det bara skönt, det värmer upp golvet bra. Onsen har dock liknande klientel som svenska simhallar mitt på dagen. Det är småbarnsföräldrar med tillhörande småbarn och det är pensionärer. Det finns också liknande skåp i omklädningsrummen, sådana där man får tillbaka myntet efter man har använt det och har en nyckel i ett band kring armen. det är en trevlig erfarenhet att det finns sådana här. De skåp jag har använt innan har ätit upp mina pengar.Efter badet åt vi på restaurangen på våningen ovanför badet där japaner låg i långa rader på golvet och sov. Jag förstår dem, golvet var mjukt och efter bad är man trött. Vi åt gott, jag åt ris med friterade kycklingfilé (tror jag). Här återförenades vi med killarna. De hade tydligen haft med sig en kikare och använt den för att spionera på tjejbadet. Är det bara jag som tycker att det är typiskt japanskt?
Eftersom det var ett tag tills bussen gick tillbaka spelade vi lite kort. Felicia bestämde sig för att lära ut "Neger och President" till japanerna. Jag har inte spelat det på länge, och vet att det itne finns två personer som har exakt samma regler, så jag lämnade förklaringen till henne. Det fick till följd att vi spelade en konstig kombination av "Neger och President" och "Sjuan" där man fick straffkort om man inte kunde och personen innan en fick lägga en gång till, vad den ville. Det verkade omtyckt, så det gjorde kanske inte så mycket.
Efter badet blev det bowling. Jag har i efterhand fått reda på att jag inte klarade mig över skamgränsen på 100 poäng per runda, men jag var nöjd ändå. Jag fick tre strikes och slängde inte klotet baklänges en enda gång! Jag bättrar mig!Det var en trött Stina som trillade i säng den kvällen. Bada är jobbigt, oavsett om man simmar eller inte.
さようなら！
スティーナ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar