En liten undersökning av den sociala välfärden i Japan

Så var man ytterligare en erfarenhet rikare. Jag har undersökt effektiviteten i den japanska sjukvården. Ingenting allvarligt har hänt, jag har bara fått kliande ben, händer och öron.

Jag gick till sjuksystern på universitet i förhoppningen att hon hade någon lämplig salva, typ hydrokortison. Det tror jag inte hon hade. Hennes engelska och min japanska matchade varandra perfekt. Det vill säga vi förstod inte ett ord av vad vi sa till varandra. Jag hade dock varit förutseende nog att låna korridorens elektroniska lexikon så vi kom någon vart i alla fall. Det verkade inte som om hon hade någon bra idé om vad vi skulle hitta på mot mitt kliande, så hon skickade mig vidare till en läkare. Jag skulle dit samma eftermiddag, snabba ryck!

Jag fick skjuts till läkaren av skolsystern, mycket snällt, och jag fick Kaho att gå med mig, mycket bra. Japanska läkare verkar prata ungefär lika mycket engelska som den genomsnittliga sibiriska stenen. Det första man gör när man kommer in i väntrummet är att ta av sig skorna och sätta på sig ett par tofflor som hänger på en ställning innanför dörren. Det är både snyggare och bekvämare än systemet med de blå plastskydden som finns hemma. Sedan så fick jag skriva mitt namn och adress på en lapp. Det har jag inte lärt mig utantill än, så Kaho fick rycka in. Jag kan skriva mitt förnamn med katakana, men inte mitt efternamn, och adressen är svår med massa kanji i en mer eller mindre logisk ordning. Sedan fick vi sätta oss på en soffa och vänta. I säkert fem minuter!

Läkaren trodde att jag hade fått någon slags allergisk reaktion från pollen när jag var ute och vandrade. Jag är lite skeptisk, men kunde inte riktigt formulera min skepsis till en japansk mening. Han skrev ut ett recept och vi fick gå till apoteket och hämta ut. Det låg i samma hus fast våningen under, mycket smidigt. Jag har fått små rosa piller som jag ska ta två gånger om dagen och en salva att smörja på där det kliar.

På det hela taget så verkar systemet bra. De skulle kunna jobba lite mer på sin bilingvistitik (stavas? mitt rättstavningsprogram föreslår bilindustri...) men det gäller för hela Japan. De har bekväma tofflor och snabb service. De har också färgglada affischer i väntrummet, både som gör reklam för fotbollslag och som verkade informera om något hälsorelaterat. Om det var varning för för hög alkoholkonsumtion eller för stroke eller för att inte trampa på spikar lämnar jag osagt. De har också små gosedjur ovanpå arkivskåpet. De bor förmodligen där.

Summa summarum: blir du sjuk i Japan, se till att ha någon i närheten som pratar både ett språk du förstår och japanska.

さようなら！
スティナ