Vad jag gjorde i helgen

Den här helgen har varit ganska händelserik. I fredags var vi på en liten konferens inne i Sapporo. Den hölls på ett rätt fint hotell och gästades av självaste ambassadören från Sverige. Ämnet var "Vad kan den japanska skolan lära från den svenska?". Det är här vi utbytesstudenter kommer in i bilden. Med vår enorma, rent av encyklopediska, kunskap och expertis om både det svenska, men framförallt det japanska, utbildningssystemet var ju vårt deltagande av största vikt [/sarkasm]. Med andra ord visste ingen riktigt vad vi egentligen skulle där att göra. Dit åkte vi i alla fall, och kvällen blev lyckad. Vi hade många intressanta samtal, och även om det blev lite ensidigt och mycket fokuserande på de dåliga sidorna i Japan , så kändes det som om vi hade bidragit så gott vi kunde.


Själva samtalen gick till så att vi satt en utbyteselev vid varje litet bord och försökte förstå och göra oss förstådda under tjugo minuter, sedan bytte vi bord och diskuterade en annan fråga i ytterligare tjugo minuter för att sedan komma tillbaka till ursprungsbordet för att sammanfatta. Bilden visar mitt bord. Jag hade turen att ha Lillemor vid mitt bord. Hennes japanska är kanske ett snäpp bättre än min, men inte mer. Hon är svensklärare på mitt universitet och gift med läraren som organiserade konferensen.

Efter konferens och efterföljande buffé (massa god mat!) bestämde sig nästan hela klassen för att åka upp på översta våningen i hotellet där det fanns en restaurang och ta ett glas. Vi hade mött hotellmanagern under buffén och han hade tydligen fattat tycke för oss, för han bjöd oss både på bordsavgiften och massa plockmat. Så trots att vi ätit buffé för mindre än en timme sen kunde vi inte annat än att börja stoppa i oss igen. Gott var det, så det gick fint!

Efter det gick vi till ett lite billigare ställe för ett glas till. Det blev St. John's Wood, ett ställe som kallade sig Irländskt men inte serverade Guinnes, spelade väldigt oirländsk musik (kan ha varit karibisk eller liknande) och gjorde reklam för sina Mojitokvällar. De hade en mörk öl åtminstone, men den smakade inte så spännande.

Så det jag gillade bäst med stället var namnet. På försättsbladet i Niel Gaimans bok "Neverwhere" står det:

I have never been to St. John's Wood. I dare not. I should be afraid of the innumerable night of fir trees, afraid to come upon a blood red cup and the beating of the wings of the Eagle.
--The Napoleon of Notting Hill, G. K. Chesterton

Dagen efter var det sportdag på skolan med IFA, International Friendship Assosiation. På schemat stod hopprepshoppning i lag, trebensstafett och fotboll. Det var förvånansvärt roligt och mitt lag vann allt utom fotbollen som blev oavgjord och avslutades efter att Adam och Johan försökt ha sina huvuden på exakt samma plats samtidigt. Om ni tittar noga på bilden ovanför så ser ni att en av killarna som ligger främst har en ispåse på huvudet, det är Johan.

Ibland slår det mig att man skulle kunna ha värre utsikt från sin skolgård. Universitetsbyggnaden till vänster, en väldig massa kullar till höger.

Dagen avrundades med sommarens första grillning. Tyvärr går solen ner alldeles för fort på dessa breddgrader, och med solen försvinner värmen.

När de äntligen fått fart på elden var det svårt att se vad man grillade, men gott blev det!

I övrigt så har Yenen stigit med nästan 1.50 SEK sen jag åkte hit. 100 yen ger nu 8,96 kr. Inte så bra alls, tycker jag.

さようなら！
Stina