Knappt har man hunnit komma hem från Japan och vänjt sig av vid att slänga in Japanska ord här och där i meningarna innan det är dags att packa väskan igen. Vilken flängande! :D Sommaren var kort, slutet regna bort, men härligt var det att vara hemma.
I morse bar det av till Irland. Vaknade kl fyra. Man vet att det är tidigt när pappas väckarklocka ringer efter ens egen. Fick skjuts av mamma till Landvetter, flyg till Köpenhamn. Det flyget tar 25 minuter och känns ganska onödigt. Flyg från Köpenhamn till Dublin. Det är en lagom flygresa, den tar lite mer än två timmar. Hamnar man bredvid en pratglad tysk på väg till Dublin för att inspektera universitetet där så går tiden fort.
Bussresan på fyra timmar till Limerick gick inte fullt lika kvickt. Närmare bestämt tog det fyra timmar. Jag gillar på sätt och vis att åka buss. Man hinner titta på naturen och man kan sova lite om man vill. På andra sätt gillar jag inte att åka buss. Det är aldrig lagom temperatur, sätena är sällan bekväma och det är omöjligt att sova utan att få ont i nacken. Men landskapet är fint här. Det är böljande kullar där kreatur betar, gröna häckar och låga stenmurar mellan åkrarna och små pitoreska (det bästa ordet jag kan komma på) stenhus överallt. Efter ett tag började jag leta efter hus som såg ut att vara gjorda i trä, men förgäves. De verkar inte gilla den idén här. Jag tror att det beror på att de har överskott av sten och lera, men brist på skogar.
Jag bor nu i Brookfield Hall som är studentlägenheter några ganska många minuters gångväg från skolan. De har bra service. Jag har fått en sladd till internet och sängkläder utan att betala extra. De bäddade till och med sängen åt mig! Det kändes lite mysko, men skönt :D
På det hela taget så verkar Irländare vara ett hjälpsamt folk.
Dagens lärdom är att ska man hitta goda färdigbredda mackor någonstans så ska man börja leta i Danmark. Pestomarinerad kyckling med massa sallad och soltorkade tomater på grovt gott bröd, mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar